|
Dock: Ryssarna har länge kritiserat amerikanerna för att inte förstå att det är svårt att vinna krig även efter det att mycket terräng har tagits genom stor konventionell överlägsenhet.(Afghanistan, Iraq). Sovjet upplevde det på nära håll i Afghanistan över många år. Blir det lättare att få ett avslut som leder till en positiv nettoeffekt från den ryska ledningens perspektiv efter ett utvidgat krig i Ukraina? Där är det kanske inte sanktionerna som kommer att bita mest utan den tröstlösa "force protection" som ryssar i Ukraina därefter måste ägna sig åt. Rysk försiktighet är nog mer än påkallad. Moskva kontrollerar inte alla de krafter som genom action-reaction kan föra landet in i en katastrofal återvändsgränd.
0 Comments
Det jag kanske saknar i debatten så långt är insikten om att det också finns en säkerhetspolitisk dimension. När vi säger att vi är nettobidragsgivare bör vi väl tillägga att vi hoppas att få hjälp och stöd från andra i EU i kris vilket gör att vi och alla andra i unionen avses bli och kanske redan är nettobidragstagare - det är inte ett nollsummespel och inte en rent ekonomisk kalkyl. För mig som icke-expert verkar det också finnas en distinktion mellan att steg i riktning mot euron och att faktiskt införa den. En tredje synpunkt är att folkets uppfattning ju förändras över tid som vi vet och att vi alla har ett samhällsansvar att påverka opinionen. För mig är perceptioner avgörande i säkerhetspolitiken. Att Sverige uppfattas som "mainstream" har nog ett värde i sig - som de finska vägvalen antyder. Jag skulle vilja förmedla bilden att vi alla sitter i samma båt så länge vi håller fast vid de grundvärderingar vi kommit överens om. Dt är nu mer än 25 år sedan Allan Larsson (som inte välkomnar en eurodebatt just nu) och jag på en annan nivå började arbeta i EU-institutionerna. Då var det otänkbart att säkerhetspolitik kunde bli gemenskapspolitik inom EU. Nu föreslår regeringen genom Hans Dahlgren de facto just detta på viktiga områden.
Efter att ha blivit uppmanad att se Aidafilmen om Srebrenica på Svtplay https://www.nytimes.com/.../quo-vadis-aida-review.html har jag som många andra fått en nyttig injektion för att kunna uppleva och reagera på krigets fasor på distans. Det är viktigt inte minst detta år då inte bara kärnvapnen förhandlas på högsta nivå i många olika välmående miljöer (NPT,TPNW,P5 och andra abstrakta förkortningar) utan där otäcka utvecklingar kan komma på marken i Ukraina, Bosnien, Marocko-Algeriet,Afghanistan etc. Det är fint att vi debatterar på ledarsidor och i digitala debattmiljöer om alla de problem som vi har. Det är mer oroande att mängden av påtagliga kriser gör oss avtrubbade. Det krävs mer av emotionell intelligens också i dessa dagar!
|
RSS Feed