Finlands president Alexander Stubb höll nyligen ett tal som hedersdoktor vid Vasa universitet där han diskuterade den framväxande världsordningen och presenterade sin vision om globala maktförhållanden. Detta är en AI-stödd analys av hans uttalanden med olika perspektiv från europeiska, amerikanska, kinesiska och indiska källor.
Huvudtesen: En värld i övergång
President Stubb beskrev i sitt tal vid Vasa universitet den 29 april 2025 en världsordning i dramatisk förändring. Hans analys byggde till stor del på tankar från hans kommande bok ”The Triangle of Power: Rebalancing the New World Order”5. Enligt honom markerade Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 en avgörande vändpunkt som effektivt avslutade den tidigare världsordningen5.
Stubb framhöll att vi befinner oss i en historiskt betydelsefull omvälvning jämförbar med 1918, 1945 eller 1989, och förutspådde att ”omstöpningen av den nya världsordningen kommer att ta någonstans mellan fem till tio år”5. Han uppmuntrade publiken att förbli lugna och analytiska under denna period av oordning.
Jalta vs Helsingfors: Två modeller för världsordning
En central del av Stubbs föreläsning var jämförelsen mellan två historiska modeller för global ordning:

1. Jalta-modellen (80 år sedan): Vid Jaltakonferensen 1945 möttes tre stormakter (USA, Storbritannien och Sovjetunionen) för att dela upp världen i intressesfärer. Denna modell representerar en värld organiserad genom stormaktspolitik utan hänsyn till mindre nationers intressen6.
2. Helsingfors-modellen (50 år sedan): I kontrast står Helsingforsavtalet från 1975, ett förhandlat dokument som undertecknades av alla parter, inklusive Sovjetunionen, och etablerade gemensamma regler och normer för samexistens i Europa6.

Jämförelsen mellan dessa modeller är särskilt relevant idag. Enligt Wilson Center betonade nyligen Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov 80-årsdagen av Jaltakonferensen och hyllade ”Jalta-Potsdam-ordningen” som har tillhandahållit ”det internationella systemets normativa-legala ramverk i åttio år”6. Detta signalerar en tydlig preferens från Rysslands sida för en återgång till stormaktspolitik baserad på intressesfärer.
Det globala syd som vågmästare
Stubbs mest kontroversiella tes var att det globala syd kommer att avgöra den framtida världsordningen:
”Min stora tes är att den som kommer att avgöra nästa världsordning faktiskt är det globala syd. Det kommer att avgöra om vi lutar mot multipolaritet, driven av det globala öst, eller multilateralism, driven av det globala väst.”5
Han identifierade flera ”nyckelstater” i detta avseende, inklusive Indien, Indonesien, Nigeria, Saudiarabien och Egypten2. Stubb argumenterade för att väst behöver utveckla ”en helt ny form av dialog och samarbete med det globala syd”5 för att påverka utvecklingen.
Tre möjliga framtidsscenarier
President Stubb skisserade tre möjliga framtidsscenarier för världsordningen:

1. En à la carte-värld: En värld utan gemensamma värderingar där varje stat endast ser till sina egna intressen i en mycket machiavellisk anda5.
2. Ökad regional integration: En värld där samarbete primärt sker inom regionala block snarare än globalt5.
3. En global överenskommelse: En ny uppsättning regler och normer inom befintliga institutioner – det alternativ Stubb själv förespråkar5.

Europeiska perspektiv
Europeiska röster, såsom Nathalie Tocci (Italien), varnar för att den liberala internationella ordningen är allvarligt hotad. Hon argumenterar för att EU måste ”vakna upp inför den föränderliga verkligheten” och utveckla en sammanhängande strategi för att försvara EU:s intressen och bevara multilaterala institutioner16.
President Stubb framhöll vid ett tidigare tal detta år att ”vi lever i oredans tidevarv, med krig i Europa och Mellanöstern och en ny administration i Förenta staterna som håller på att definiera om vår transatlantiska relation”18, vilket understryker den europeiska oron över regional säkerhet.
Amerikanska perspektiv
Amerikanska analytiker som Robert Blackwill och Thomas Wright vid Council on Foreign Relations talar om ”slutet på världsordningen” och beskriver denna tid som ”ett ögonblick av radikal internationell osäkerhet” som sammanfaller med ”USA:s tillbakadragande från globalt ledarskap”12.
Richard Haass, också från Council on Foreign Relations, påpekar att ”erfarenheten från tidigare övergångsperioder tyder på att varje försök att reformera eller skapa en ny global ordning måste vara ett samarbete”16, vilket stöder Stubbs betoning på multilateralism.
Kinesiska perspektiv
Kinesiska källor ser en världsordning i övergång men betonar värdet av stabilitet. Qingguo Jia från Kina menar att efterkrigsordningen är i ”allvarliga problem” men inte nödvändigtvis på väg att försvinna. Han anser att militär konflikt mellan stormakterna, särskilt USA och Kina, förblir osannolikt givet det gemensamma intresset att undvika en sådan katastrof16.
Kinas egen vision om internationell ordning, enligt China Institute of International Studies, bygger på ”fyra pelare” med multilateralism som ideologisk grund, FN-stadgan som rättslig grund, FN som kärnan i det internationella systemet, och respekt för civilisatorisk mångfald8.
Indiska perspektiv
Från ett indiskt perspektiv ses inte sällan den nuvarande övergångsperioden som komplex med element av både unipolaritet, bipolaritet och multipolaritet som existerar sida vid sida.
Indiska ledare ser ofta det egna landet som ”en representant och ledare” för det globala syd, samt som en ”bro” som förbinder det globala syd med det globala nord9. Enligt vissa indiska källor ”är Indien på språng för att spela en avgörande roll i den framväxande nya världsordningen”7.


Det finns flera aspekter i Stubbs framställning som kan väntas komma under diskussion :

1. Historisk determinism? Stubbs jämförelse med tidigare historiska brytpunkter (1918, 1945, 1989) antyder en viss determinism. Men historien följer sällan sådana tydliga mönster. Francis Fukuyamas berömda tes om ”historiens slut” efter kalla kriget visade sig vara förhastad10, och likaså kan dagens förutsägelser vara det.
2. Överskattning av Ukrainakrigets betydelse? Medan Rysslands invasion av Ukraina var en viktig händelse, kan Stubb överskatta dess betydelse som en systemförändrande händelse. Många analytiker pekar på flera faktorer som bidrar till förändringen i världsordningen, inklusive 9/11, finanskrisen 2008, populismens uppgång, Brexit och framväxten av Kina516.
3. Det globala syds enhetlighet? Stubb talar om det globala syd som en sammanhållen kraft, men i verkligheten är dessa länder mycket heterogena med olika intressen och förhållningssätt till internationell ordning. Länder som Indien, Brasilien och Sydafrika har ofta mycket olika geopolitiska intressen.
4. Underbetoning av ekonomiska faktorer? Stubbs geopolitiska fokus kan underskatta viktiga ekonomiska krafter som formar världsordningen, inklusive handelskrig, teknologisk konkurrens och klimatförändringarnas ekonomiska konsekvenser.
5. Finlands specifika position? Stubbs vision kan vara färgad av Finlands specifika geopolitiska situation – ett litet land med en 1300 kilometer lång gräns mot Ryssland och en historia av konflikter3. Detta perspektiv kan inte nödvändigtvis generaliseras till andra delar av världen.

Slutord
President Stubbs tal representerar ett viktigt europeiskt perspektiv på den pågående transformationen av den globala ordningen. Hans betoning på multilateralism, samarbete och engagemang med det globala syd reflekterar en bredare europeisk vision, men utmanas av alternativa perspektiv från USA, Kina och Indien.
Världen befinner sig otvivelaktigt i en övergångsperiod, men hur denna övergång kommer att utvecklas och vilken ordning som kommer att ersätta den nuvarande är fortfarande en öppen fråga. Stubbs uppmaning till lugn analys och internationellt samarbete är dock relevant oavsett det slutliga utfallet.

​