Om kapacitetskraven i öppna källor

NATO befinner sig i en avgörande fas av omstrukturering av sina militära förmågor som en direkt följd av Rysslands invasion av Ukraina och det försämrade säkerhetspolitiska läget i Europa. Alliansens arbete med att uppdatera sina förmågemål för medlemsländerna innebär en betydande ökning av kraven på både militär kapacitet och försvarsutgifter. Dessa förmågemål baseras för första gången på decennier på konkreta operativa planer för att avskräcka och försvara sig mot Ryssland. Sverige, som blev fullvärdig medlem i mars 2024, har redan fått utkast på sina nya förmågemål och genomgår sin första förmågeöversyn som NATO-medlem. Europeiska medlemsländer förväntas öka sina militära förmågor med cirka 30 procent och sina försvarsutgifter till betydligt mer än 3 procent av BNP för att möta alliansens nya ambitionsnivå.
NATO:s försvarsplaneringsprocess utgör ryggraden i alliansens metod för att identifiera och utveckla nödvändiga militära förmågor. Processen syftar till att harmonisera nationell och alliansens försvarsplanering för att möjliggöra effektiva styrkor och förmågor. Den består av fem steg: politisk vägledning, kravbestämning, målfördelning, genomförande och resultatgranskning. Den politiska vägledningen definierar NATO:s ambitionsnivå, vilken styr förmågeutvecklingen inom medlemsländerna. De 14 planeringsdomänerna täcker områden som luftförsvar, cyberförsvar, logistik och standardisering.
Minimiförmågekraven konsolideras i en lista som identifieras av NATO:s strategiska kommandon. Dessa krav fördelas sedan till medlemsländerna i form av förmågemålspaket som tar hänsyn till rättvis bördedelning och rimliga utmaningar. Målen uttrycks i flexibla förmågetermer för att främja innovativa lösningar. Sverige har tilldelats utkast på förmågemål som gäller från 2025 och har redan presenterat konkreta bidrag till NATO:s avskräckning, inklusive markförband i Lettland och marin styrka.
Sveriges totalförsvarsbill 2025-30 återspeglar direkt påverkan från NATO-medlemskapet. Regeringen har ökad försvarsbudget till 2,8 procent av BNP fram till 2028, vilket överstiger NATO:s nuvarande mål. Särskild vikt läggs på maritima förmågor i Östersjöregionen, med uppgraderingar av Visby-korvetter och expansion av kustrobotförmågor. Logistikbaser etableras i Göteborg, Karlskrona och Haninge för att stödja höjd beredskap och NATO-samarbete.
Integrationsutmaningar för Sverige inkluderar behovet av gemensamma kommunikationssystem och informationsdelning. Brigadgeneral Patrik Gardesten betonar vikten av konnektivitet för kombinerade operationer. Ytterligare utmaningar uppstår från att Sverige och Finland inte deltog fullt ut i planeringsprocessen för nuvarande förmågemål, vilket leder till skillnader i kodning och uttalanden av vissa förmågor.
Europeiska NATO-medlemmar står inför betydande utmaningar för att uppfylla de nya förmågemålen. Tyskland har utvecklat en förmågeprofil som kräver minst 2 procent av BNP för att upprätthålla en försvarskapabel Bundeswehr. Tjeckien har moderniserat sina väpnade styrkor med anskaffning av F-35 jaktflygplan för att stärka luftförsvaret. Båda länderna anpassar sina försvarsstrukturer för att möta alliansens krav.
NATO:s generalsekreterare Mark Rutte har betonat behovet av att öka försvarsutgifterna till över 3 procent av BNP. Den föreslagna 30-procentiga ökningen av militära förmågor möter utmaningar eftersom många länder redan ligger efter på befintliga mål. Prioriterade områden inkluderar luftförsvar mot robotar och obemannade system, logistikförbättringar och moderna kommunikationssystem för effektiv beslutsfattning.
Framtida investeringar måste adressera Rysslands asymmetriska fördelar, inklusive elektronisk krigföring och A2/AD-förmågor. Alliansen behöver förmågan att genomföra komplexa högintensiva operationer med större markförband. Sverige och andra europeiska länder måste balansera ekonomiska åtaganden med strukturella anpassningar för att uppfylla dessa krav.
Sveriges snabba integration i NATO understryker dess roll som en trovärdig allierad, särskilt i Östersjöregionen. Den svenska upprustningen och budgetökningarna visar en tydlig anpassning till alliansens behov. Samtidigt kräver den pågående omvandlingen av NATO:s förmågemål en kontinuerlig dialog och justeringar bland medlemsländerna för att säkerställa en enad och effektiv avskräckningsstrategi mot framtida hot.