Länder som är mest kritiska till höjda försvarsutgiftskrav inom NATO

Inför NATO-toppmötet i Haag 2025 har frågan om höjda försvarsutgifter väckt starka reaktioner bland flera medlemsländer. Spanien hör till de mest kritiska och har bland de lägsta försvarsutgifterna i alliansen. Landet vill prioritera cybersäkerhet och andra satsningar framför traditionell militär upprustning, och en ökning till 3,5 procent av BNP skulle innebära stora ekonomiska påfrestningar. Italien har liknande invändningar. Med en redan hög statsskuld och en försvarsbudget på cirka 1,5 procent av BNP menar den italienska regeringen att ytterligare höjningar är svåra att motivera, särskilt eftersom hotbilden skiljer sig mellan länderna.
Tyskland har nyligen nått tvåprocentsmålet men anser att en ökning till fem procent är orealistisk. Det skulle kräva antingen kraftiga skattehöjningar eller omfattande nedskärningar i välfärden, vilket regeringen inte vill genomföra. Luxemburg och Belgien, som båda har mycket låga försvarsutgifter i förhållande till BNP, menar att det är orimligt att jämföra deras budgetar med större länders och vill hellre bidra på andra sätt inom alliansen. De vill också ha större inflytande över hur gemensamma resurser används.
Ungern har använt frågan om höjda försvarsutgifter som ett förhandlingsverktyg i andra politiska diskussioner och kräver eftergifter i andra frågor innan man går med på nya ekonomiska åtaganden. Grekland, som redan har höga försvarsutgifter, varnar för att ytterligare ökningar skulle förvärra landets ekonomiska situation. Med en mycket hög statsskuld och ett arv av försvarskorruption är regeringen tveksam till nya bindande mål och vill istället att de som redan satsar mycket på försvaret ska få rabatter i NATO:s gemensamma budget.
Sammantaget menar de mest kritiska länderna att höjda försvarsutgifter riskerar att skapa ekonomiska problem, att samma krav inte passar alla och att politiska kompromisser ibland krävs. Samtidigt finns det andra länder, framför allt i östra Europa, som redan satsar stort på försvaret och gärna ser högre gemensamma mål. Förhandlingarna inför toppmötet väntas därför leda till någon form av kompromiss eller särskilda regler för vissa länder.