Europa står inför ett akut och växande hot mot säkerheten. För att skydda fred och demokrati krävs att alla medlemsländer satsar gemensamt på försvar. Efter år av nedskärningar måste vi återinvestera i militär kapacitet och stärka den tekniska och industriella grunden för försvaret.White-paper-for-European-defence-Readiness-2030-1.pdf​
De största hoten har blivit mer sammansatta. Rysslands krig mot Ukraina har förändrat den europeiska säkerhetsordningen i grunden. Kina och andra auktoritära stater utmanar Europa både ekonomiskt, teknologiskt och militärt. Terrorism, organiserad brottslighet och digitala attacker ökar och utnyttjas av stater och kriminella nätverk. Allt detta gör det svårare att skydda friheten och våra demokratiska värden.White-paper-for-European-defence-Readiness-2030-1.pdf​
Unionens och Natos samarbete är avgörande, men nu krävs mycket större insatser från Europa självt. Europeiska länder måste höja försvarsutgifterna, stärka industrin och förbättra samarbetet. Nya lagar, förenklade regler och bättre planering behövs för att öka produktionen av vapen, ammunition och annan kritisk materiel.White-paper-for-European-defence-Readiness-2030-1.pdf​
Dokumentet pekar ut sju prioriterade områden där bristen är störst:

• Luft- och missilförsvar
• Artilleri och långdistansvapen
• Ammunition och robotar
• Drönare och anti-drönarsystem
• Militär rörlighet och logistik
• AI, kvantteknologi och cyberförsvar
• Skydd av kritisk infrastruktur och strategiska funktionerWhite-paper-for-European-defence-Readiness-2030-1.pdf​

Samarbetet mellan länder och företag måste öka. Gemensamma upphandlingar och projekt minskar kostnader, ökar produktionen och ger bättre resultat än om alla arbetar själva. Små och medelstora företag är särskilt viktiga för att driva innovation och snabb teknisk utveckling.White-paper-for-European-defence-Readiness-2030-1.pdf​
Stödet till Ukraina är avgörande—både militärt och teknologiskt. EU måste fortsätta leverera ammunition, luftförsvar och andra resurser i stor skala. Gemensamma investeringar i modern försvarsteknik ger fördelar för båda parter.White-paper-for-European-defence-Readiness-2030-1.pdf​
Om Europa inte agerar nu blir vi svagare, fattigare och mindre självständiga. Investeringar i försvar bidrar inte bara till säkerhet—de skapar jobb, innovation och stärkt ekonomi. Vitboken kräver modiga beslut och samhandling. Unionen måste bygga upp ett försvarsparaply som garanterar fred och självbestämmande för kommande generationer.
​

Här är en sammanfattning på svenska, anpassad för läsnivån gymnasiet och uppåt:

Storbritannien undersöker hur ny teknik kan stärka landets nationella säkerhet. Rapporten understryker vikten av tydliga prioriteringar för att inte sprida resurserna för tunt, särskilt inom områden där landet redan har styrkor. Teknikområdet betraktas som komplicerat och kräver samarbete mellan myndigheter, universitet och företag. Forskning visar att sekretess ofta hindrar effektivt kunskapsutbyte, men flera initiativ har tagit steg mot större öppenhet.
I en internationell jämförelse dominerar länder som USA och Kina genom sin storlek, medan Storbritannien har fördelar i nischad forskning och flexibilitet. Samtidigt påtalas problem som splittrade strategier och brist på tydliga mål. Finansiering av forskning och möjligheten att behålla kompetens ses som utmaningar. Brittiska universitet har gott rykte globalt, men är beroende av avgifter från utländska studenter och har ett smalt utbud av STEM-kompetens.STEM-kompetens betyder att ha kunskaper och färdigheter inom områdena naturvetenskap (Science), teknik (Technology), ingenjörsvetenskap (Engineering) och matematik (Mathematics). Det finns också oro kring balansen mellan öppen akademisk samverkan och skydd för känslig forskning.
Rapporten lyfter betydelsen av samarbeten mellan olika sektorer, och framhåller att statliga initiativ kan driva innovation. Trots detta finns det utmaningar med att ta forskning i tidig fas hela vägen till kommersiell och samhällsnyttig användning. Problembaserad finansiering och att staten fungerar som första kund är sätt att öka chansen till framgång. Dessutom behövs tydliga regler för vilka investerare som är långsiktigt pålitliga inom strategisk teknologi.
Sammanfattningsvis visar rapporten att Storbritannien står inför ett vägval där landet behöver samordna sin teknikpolitik, säkra långsiktig finansiering, locka bred kompetens och skapa bättre samarbete mellan försvars-, näringslivs- och akademisektorn för att stärka sin säkerhet.rp_uk-national-security-advantage-oct-2025.pdf​​

Cybersäkerhetsläget i Europa under perioden juli 2024 till juni 2025 präglas av fler samtidiga hot som verkar överlappande och i högre takt. Angripare utnyttjar sårbarheter betydligt snabbare efter offentliggörande än tidigare, samtidigt som social ingenjörskonst och industrialiserat nätfiske fortsätter vara den mest använda vägen in. Sammantaget rör sig landskapet mot konvergens mellan aktörer, ökad automatisering och en tydlig professionalisering av kriminella ekosystem.
Tre aktörsgrupper dominerar mönstret: cyberkriminella som söker ekonomisk vinning, statsstödda grupper med långsiktigt spionagefokus, samt hacktivister som driver ideologiska DDoS-kampanjer. Hacktivism genererar störst antal registrerade incidenter, men med låg teknisk komplexitet och oftast begränsad operativ påverkan. Cyberkriminella står för majoriteten av intrång med skadlig kod som ransomware, banktrojaner och informationsstjälare. Statsanknutna aktörer fokuserar på telekom, logistik och tillverkning, ofta med avancerade metoder som försörjningskedjeangrepp och missbruk av signerade drivrutiner för att undvika upptäckt.
Nätfiske är fortfarande den främsta intrångsvektorn. Under perioden breddades teknikerna, från QR-baserade kampanjer till falska CAPTCHA-överlägg som lurar användare att köra PowerShell. Phishing-as-a-Service har sänkt trösklarna, där plattformar klonar inloggningssidor, automatiserar utskick och kringgår flerfaktorautentisering via mellanmansattacker. Samtidigt är exploatering av nyupptäckta sårbarheter en stabil tvåa bland intrångsmetoderna och leder ofta direkt till installation av skadlig kod. Angrepp på digitala beroenden ökar, inklusive skadliga paket i öppen källkod, komprometterade webbläsartillägg och attacker mot tjänsteleverantörer. Den tendensen förstärker systemrisker eftersom ett intrång i ett nav kan spridas till många kunder.
Sektorerna påverkas olika. Offentlig förvaltning är mest utsatt, framför allt för hacktivistledda DDoS-kampanjer i samband med val och andra synliga händelser. Transportsektorn – särskilt flyg och logistik – drabbas av både DDoS och ransomware som orsakar driftsstörningar. Digital infrastruktur och tjänster är strategiska mål för både spionage och utpressning, eftersom datamängderna är stora och enstaka leverantörer kan bli spridningspunkter. Finanssektorn bombarderas av DDoS mot banker, medan cyberkriminella intrång även leder till dataläckor och utpressning. Tillverkningssektorn klättrar i riskranking, med ett tydligt mönster av ransomware som stör produktion och affärskontinuitet.
Ransomware förblir det enskilt mest påverkande hotet. Ekosystemet fragmenteras och förnyas snabbt när brottsbekämpande insatser slår mot stora aktörer: kända programvaror försvagas eller går under samtidigt som nya varianter och RaaS-upplägg tar plats. Kriminella inför dessutom EDR-kill-verktyg, signerade drivrutiner och mer aggressiva pressmetoder i dubbel utpressning, exempelvis nedräkningstimer och funktioner som simulerar juridisk eskalering. Informationsstjälare fortsätter att vara grundläggande möjliggörare för stulna inloggningar, sessioner och vidare intrång; även när infrastrukturer tas ned återhämtar sig marknaden snabbt.
Statsstödda grupper från framför allt Ryssland och Kina fortsätter med uthålligt cyberespionage mot europeiska mål. Taktikerna inkluderar komprometterade kantenheter, försörjningskedjor och långvarig närvaro i nät. Nordkorearelaterade aktörer uppvisar blandade ekonomiska och spionageinriktade mål, inklusive försök att ta roller i EU-bolag för att få åtkomst inifrån. Samtidigt ökar gråzonen där statliga aktörer använder hacktivistfasader och där cyberkriminella lånar statliga metoder, vilket försvårar attribuering och respons.
Mobilenheter är en växande angreppsyta, med en tydligare risk för Android. Banktrojaner och RAT:ar utvecklas mot bedrägerier direkt på enheten och kontoövertagande. Statskopplade kampanjer riktar in sig på meddelandeappar och missbrukar funktioner för länkade enheter eller QR-parning. På infrastruktursidan kvarstår sårbarheter i gamla signalprotokoll, vilket möjliggör övervakning och spårning utan fysisk åtkomst till telefonen.
Artificiell intelligens har blivit ett nyckelelement. AI används för att skala social ingenjörskonst, skriva bättre phishingmeddelanden, generera röstbedrägerier och skapa skadlig kod snabbare. Angripare rör sig från jailbreakade konsumentmodeller till skräddarsydda lokala system. Samtidigt blir AI själv en attackyta: förgiftade ML-modeller, manipulerade paket i utvecklingspipelines och kritiska sårbarheter i AI-verktyg och deras beroenden belyser behovet av säkrade AI-försörjningskedjor.
Teknikmönstren i intrång är stabila: exploatering av exponerade tjänster, lokala privilegiehöjningar, klientexekvering via dokument och webbläsare, samt lateral förflyttning och dataexfiltration. Rekommendationerna följer därefter: härda system med säkerhet-by-design och strikt konfiguration, förvalta identiteter och privilegier med MFA och principen om minsta behörighet, segmentera nät och filtrera trafik, övervaka beteenden och jaga hot kontinuerligt, samt bygga motståndskraft med testade incidentplaner och återställningsförmåga. Framåtblickande talar det mesta för att trycket ökar längs linjerna konvergens, automatisering och industrialisering. För EU:s organisationer är nyckeln att kombinera snabb sårbarhetshantering och proaktiv detektion med en systemisk syn på leverantörsberoenden och att säkra såväl traditionell IT som AI-drivna miljöer.
​

​SAFE-förordningen är ett tillfälligt EU-initiativ som svar på det snabbt försämrade säkerhetsläget i Europa och den ryska invasionen av Ukraina. Förordningen gör det möjligt för medlemsstaterna att snabbt skala upp investeringar i försvarsindustrin genom lån, där fokus ligger på gemensam upphandling och förstärkning av europeisk industriell kapacitet.
Instrumentet syftar till att påskynda anpassningen av försvarsindustrin till nya krav, säkerställa att medlemsstater och Ukraina kan få tillgång till väsentlig försvarsmateriel, och främja interoperabilitet och samarbete inom unionen. EU:s medlemsstater kan under en begränsad period använda instrumentet för att köpa försvarsprodukter själva, förutsatt att vissa aktiva åtgärder vidtas.
Förordningen presenterades som en del av en bredare strategi där fem centrala områden lyfts fram: luft- och robotförsvar, artillerisystem, ammunition och missiler, obemannade system och motmedel mot dessa, militär rörlighet, AI och kvantteknik, cyber och telekrigföring, samt skydd av kritisk infrastruktur. Genom den föreslås även förenklade regler, ökad europeisk preferens och möjlighet att använda ökade försvarsutgifter utan att bryta mot EU:s stabilitets- och tillväxtregler.
Syftet är att EU-länderna ska kunna ta större ansvar för sitt eget försvar och minska beroendet av externa leverantörer, särskilt i en tid av teknologiska utmaningar och snabbt förändrade säkerhetshot. Förordningen ska främja innovation, stärka försvarsberedskapen och skapa ett mer samordnat och robust europeiskt försvarsindustriellt ekosystem.

​

Den bifogade rapporten sammanfattar den första delen av Finlands framtidsredogörelse för riksdagen och regeringen, med fokus på strategisk omvärldsanalys och scenarier fram till år 2045.​
Syfte och uppläggRapporten utgör en systematisk och inkluderande scenarierapport som belyser omvärlden som en systemisk helhet. Den bygger på gemensam framtidsanalys och omvärldsinformation från alla ministerier och är ett stöd för strategiskt, långsiktigt och enhetligt beslutsfattande.​
Omvärldsanalys och förändringsfaktorerRapporten identifierar 26 geopolitiska, ekonomiska, samhälleliga, tekniska, miljömässiga och lagstiftningsmässiga förändringsfaktorer med påverkan på Finlands framtid. Analysen inkluderar både internationella och nationella dimensioner och belyser osäkra kritiska faktorer: EU, USA, Kina, Ryssland, säkerhet, global ekonomi, grön omställning, planetära gränser, teknisk omvälvning, kompetens, välfärd, värderingar och attityder, migration samt demokrati och rättsstat.​
Hantering av osäkerhet och scenarierFyra alternativa scenarier för år 2045 beskrivs:

• En värld av samarbete
  
• En värld av teknikjättar
  
• En värld av block
  
• En kollapsande värld
  

Scenarierna analyserar möjligheter, risker och behöver åtgärder för att stärka Finlands framtidsberedskap, oavsett utvecklingsväg. Därtill belyser rapporten oförutsedda "vilda kort", såsom oväntade händelser och disruptiva utvecklingsförlopp.​
Bredd och deltagandeFramtidsredogörelsen bygger på bred dialog, inklusive 40 dialogmöten med cirka 300 deltagare från olika delar av Finland, vilket stärker den demokratiska och samhälleliga förankringen.​
Centrala genomgående insikterNödvändiga och scenariooberoende åtgärder för Finlands framtidsberedskap identifieras, såsom stärkt försvar, ökad kompetensnivå, ekonomiskt handlingsutrymme, förbättrad krisberedskap och social sammanhållning. Beredskap för förändring, överraskningar och chocker ses som avgörande.​
Internationell jämförelseMetoden och processerna har väckt internationell uppmärksamhet och lyfts som ”benchmark” inom bland annat EU, OECD, Nato och FN för god förvaltning och strategisk framtidsberedskap.​
SammanfattningsvisRapporten utgör ett analytiskt underlag för regeringens och statsförvaltningens strategiska planering fram till 2045 och bidrar till att Finland bättre kan hantera osäkerheter, utveckla relevanta åtgärder och ta tillvara möjligheter och möta risker i en snabbt föränderlig värld.​