Några säkerhetspolitiska synpunkter på eurodebatten

Det jag kanske saknar i debatten så långt är insikten om att det också finns en säkerhetspolitisk dimension. När vi säger att vi är nettobidragsgivare bör vi väl tillägga att vi hoppas att få hjälp och stöd från andra i EU i kris vilket gör att vi och alla andra i unionen avses bli och kanske redan är nettobidragstagare - det är inte ett nollsummespel och inte en rent ekonomisk kalkyl. För mig som icke-expert verkar det också finnas en distinktion mellan att steg i riktning mot euron och att faktiskt införa den. En tredje synpunkt är att folkets uppfattning ju förändras över tid som vi vet och att vi alla har ett samhällsansvar att påverka opinionen. För mig är perceptioner avgörande i säkerhetspolitiken. Att Sverige uppfattas som "mainstream" har nog ett värde i sig - som de finska vägvalen antyder. Jag skulle vilja förmedla bilden att vi alla sitter i samma båt så länge vi håller fast vid de grundvärderingar vi kommit överens om. Dt är nu mer än 25 år sedan Allan Larsson (som inte välkomnar en eurodebatt just nu) och jag på en annan nivå började arbeta i EU-institutionerna. Då var det otänkbart att säkerhetspolitik kunde bli gemenskapspolitik inom EU. Nu föreslår regeringen genom Hans Dahlgren de facto just detta på viktiga områden.